Hållbar utveckling
Anledningen till att jag väljer att leva LCHF är enkel: Det är något som jag ser mig själv kunna leva med resten av livet.
Det är lätt att gå ner i vikt men fantastiskt svårt att hålla kilona av. Det finns många dieter som funkar som de ska, man äter slaviskt enligt något system under en tid och tappar sina kilo. Sen så är problemet (läs övervikten) "löst" och man kan börja leva igen.
Okej, det är här det går fel, för alldeles för många personer. Faktiska överviktiga och feta människor, sjukliga människor, har något fel i grunden som man måste hitta en hållbar lösning till. Om man bara tappar vikten med genvägar och snabba lösningar och sen går tillbaka till samma dåliga vanor igen - vad har man då löst för problem? Hur hittar man en långsiktig, hållbar lösning om man tror att man är klar när man har dietat färdigt?
Vissa människor har oturen att ha ett problem med mat. Jag är en av dem. Jag kan inte bara gå ner i vikt och sen börja äta massa socker igen - då kommer jag gå upp i vikt direkt. Tro mig, jag har gjort prescis detta. När jag var klar med lumpen hade jag gått ner i runda slängar 25 kilo, lumpen kan man säga var en elva månaders lång chockdiet som funkade utmärkt. Kilona trillade av. Framförallt så var det den fysiska aktiviteten som är extremt hög när man gör lumpen, men, när jag sen kom hem, åt sämre och tränade mindre (det var inte praktiskt möjligt att hålla kvar i det som militärtjänsten innebar för mig). Pang sa det och kilona kom tillbaka igen.
För mig är LCHF den där hållbara lösningen. Gärna tillsammans med lagom mycket träning och promenader. För dig kanske det är något annat som du känner kan funka. Men, jag är oerhört skeptisk till points- och kaloriräkningsdieter för seriöst - vem orkar räkna varenda kalori resten av livet?
Läs gärna mer hos kostdoktorn om just LCHF och kolla gärna här på efter tio där tre olika tjejer provar tre olika dieter, en av dem LCHF. Alla har gått ner ungefär lika mycket i vikt menjJag tycker att det verkar jobbigt att bara äta pulversoppor eller powerwalka varje morgon klockan sex. Jag äter mig hellre mätt och tränar för nöjesskull och för att må bra!
Det är lätt att gå ner i vikt men fantastiskt svårt att hålla kilona av. Det finns många dieter som funkar som de ska, man äter slaviskt enligt något system under en tid och tappar sina kilo. Sen så är problemet (läs övervikten) "löst" och man kan börja leva igen.
Okej, det är här det går fel, för alldeles för många personer. Faktiska överviktiga och feta människor, sjukliga människor, har något fel i grunden som man måste hitta en hållbar lösning till. Om man bara tappar vikten med genvägar och snabba lösningar och sen går tillbaka till samma dåliga vanor igen - vad har man då löst för problem? Hur hittar man en långsiktig, hållbar lösning om man tror att man är klar när man har dietat färdigt?
Vissa människor har oturen att ha ett problem med mat. Jag är en av dem. Jag kan inte bara gå ner i vikt och sen börja äta massa socker igen - då kommer jag gå upp i vikt direkt. Tro mig, jag har gjort prescis detta. När jag var klar med lumpen hade jag gått ner i runda slängar 25 kilo, lumpen kan man säga var en elva månaders lång chockdiet som funkade utmärkt. Kilona trillade av. Framförallt så var det den fysiska aktiviteten som är extremt hög när man gör lumpen, men, när jag sen kom hem, åt sämre och tränade mindre (det var inte praktiskt möjligt att hålla kvar i det som militärtjänsten innebar för mig). Pang sa det och kilona kom tillbaka igen.
För mig är LCHF den där hållbara lösningen. Gärna tillsammans med lagom mycket träning och promenader. För dig kanske det är något annat som du känner kan funka. Men, jag är oerhört skeptisk till points- och kaloriräkningsdieter för seriöst - vem orkar räkna varenda kalori resten av livet?
Läs gärna mer hos kostdoktorn om just LCHF och kolla gärna här på efter tio där tre olika tjejer provar tre olika dieter, en av dem LCHF. Alla har gått ner ungefär lika mycket i vikt menjJag tycker att det verkar jobbigt att bara äta pulversoppor eller powerwalka varje morgon klockan sex. Jag äter mig hellre mätt och tränar för nöjesskull och för att må bra!
Kommentarer
Trackback
